Det händer för lite i huvudet för att jag ska vara relevant, men samtidigt alldeles för mycket för att allting ska funka felfritt.

Nånting jag skrev förra månaden, nuförtiden kan jag inte skriva nånting.

10/10/13 får bli titeln.

Och jag har hatat dig som jag aldrig hatat nån annan/
gav dig hela mitt hjärta och du fick hela skiten att stanna/
Alla tankar och minnen är falska och betyder ingenting längre/
du gick ifrån att vara en ängel, till nån jag låtsats att jag inte känner/
vill aldrig se dig igen eller tänka på hur du såg ut när du log/
ställde mig på stolen och sträckte ut armarna, trillade omkull och dog/
Har önskat att jag aldrig träffade dig för att du mördade det jag trodde var sant/
du lämnade mig, tog min glädje och lämnade mig ensam med inget annat än skam/
Jag vill dö inatt lägga mig i sängen för att aldrig någonsin vakna igen/
för känslan av att vara någon är död och jag saknar den än/
jag gick ifrån att vara ett berg och du malde ner mig till ett gruskorn/
när ditt namn gick ifrån att vara älskat till att klassas som ett fult ord/
så nu när min syn på världen inte är annat än gråskala och misär/
önskar jag att jag kunde ge dig äran för att ha gjort mig till den jag är/
Men jag tänker aldrig ge dig någonting, aldrig nånsin igen/
för du krossade mitt hjärta och jag letar efter bitarna än/

Snart kraschar allt och då återkommer jag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...