Jag är en ryggsäck, jag är den där grejen som du älskar att ha nära till hands men som du skäms lite för att visa upp.

Kan vara sliten/ful/gammal men så jävla praktisk, vilket gör att du ändå alltid vill ha den med dig.

Jag insåg det någonstans att jag var en ryggsäcks människa, aldrig snyggaste eller eller något sånt men jag är alltid bra att ha till hands.
Inatt blir det psykobabbel för att jag var tvungen att vara tyst, eller nej jag var inte tvungen att vara tyst men jag hade ingenting intressant att tillägga. Ni pratar jobb, jag pratar inte alls. Det kan vara våran deal för jag är inte intresserad egentligen, på samma sätt som du inte är intresserad av mina intressen. Vi kan finna en kompromiss då jag inte nämner något intressant och du undviker att nämna jobb, då är vi vuxna och livet är så otroligt bra.

Jag har en grym ryggsäck, brukar stoltsera med den ofta. Den är med mig nästan hela tiden för att då vet jag att saker alltid finns där när jag behöver dom.

Kommer jag bli en grym ryggsäck? Förmodligen inte, för att en bra ryggsäck finns bara där som ett hjälpmedel för att få full kontroll över dina egna prylar. Kommer du kunna kontrollera mig? Nej jag är en människa, om inte så försöker jag mitt bästa för att klassas som en. Jag är nog en bra ryggsäck, men en sämre människa. 

"Hej mamma och pappa, det här är min nya kille. Han är en loser" Där kliver jag in och presenterar mig, skäms en smula och ser hur mungipor rör sig på sätt som dödar alla positiva saker du sa innan vi öppnade dörren och du sa att det var lugnt "Om jag gillar dig så kommer dom gilla dig"

Tittar på köttmarknaden, har ingen plats för mig. Måste hitta den där rea sektionen där jag kan ge bort mig själv till den människan som räcker upp handen, vill du ha mig? Förmodligen inte men du får mig utan att behöva anstränga dig.

Så lågt sjunkande mentalt idag, kunde ha drunknat någonstans i mitten av allt men jag lärde mig att simma nånstans i en liknande miljö. Så jag kan flyta nu

Idag/ikväll var första natten jag fick komma in någonstans utan att behöva visa upp ID, kändes vuxet. Riktigt vuxet.

Kanske ska förbereda mig på att det blir mer av det hela, ska göra det bästa för att förklara kvällen på ett sätt som gör det rättvist och inte för negativt.

Kompis ville ta en öl och gå ut på en lördag, hamnar på ett slapptask ställe utan drag där dom spelar dunk dunk musik fast inte den bra versionen. Kände inte igen en låt på hela tiden vi var där.

Jag - kompis - kompis vän + kompis väns flickvän.

Tempo på cirka 40bpm, otroligt mycket jobb prat (Jag har inget jobb, fan ska jag säga?) Nickar och satt mest, drack öl för att ha något att göra. 

Var så otroligt torrt, så otroligt mycket "Okej" inget mer inget mindre. Ingenting hände egentligen, vi satt bara där. Dom pratar jag lyssnar och observerar det vuxna skådespelet som utspelar sig framför mina ögon, det är så här det är. Det här kanske jag måste vara för en partner, vara för att få en partner. Då kan jag jag göra det, en uppoffring ibland är inte mycket att gråta över. Gråter jag ut nu över kvällen? Ser det ut som jag är missnöjd med kvällen?

Vet faktiskt inte. Den var inte dålig, kunde ha varit mycket mycket mer dock. Jag var uppklädd och så, men osynlig som vanligt.

Vet inte om jag orkar sänka mig till sånt lågt tempo alldeles för ofta, solo visst då kan jag ta det. Men när det blir för vuxet så vill jag inte hänga med egentligen. 

Fast samtidigt vill jag göra nånting så det här var bättre än ingenting alls.

Tack för att jag fick vara din ryggsäck idag, jag skämde nog inte ut någon hoppas jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...