Jag börjar bli rätt fet, inte på ett speciellt positivt sätt. Vissa säger att jag ser hälsosam ut, jag känner mig mest äcklig.

Visst jag har ju haft turen att vara rätt lång så 85kg syns inte så otroligt mycket, men det sitter ju på ställen där man inte vill ha det. Har fått fluffigare kinder, vilket kanske fick personen att säga att jag såg hälsosam ut.

En vän ska dyka upp snart, han ska springa och jag ska cykla. Det kanske är rätt bra att han valde att göra det en dag som denna, ledighetsfredag med otroligt mycket livsslöseri.

Kan inte klaga direkt, enda jag ogillar är att han alltid ska tvinga iväg mig på saker som jag inte har "anmält" mig till.

Imorgon ska jag tydligen fixa ett rörsystem, bara för att det ligger nära vad jag utbildar mig till. Kanske är bra på ett sätt men fuck sake det är lördag, gör hellre vadsomhelst.

Ibland undrar jag om folk ens tar sig tid att försöka läsa andra, igår på tåget stod jag i riktigt baggy kläder och sjöng med till In flames som jag brukar göra. Hela tågresan sitter det en dam på 45-55 och tittar på mig, jag undrar vad hon tänkte när hon satt där. Var hon rädd? Ser jag läskig ut? Ser jag konstig ut? Ser jag arg ut? 

Inte för att det egentligen spelar någon roll, älskar att klä mig baggy och hålla mig gömd under lager av kläder. Musiken förgyller alltid mitt liv så så länge jag har batteri i ipoden är livet värt att leva.

Att lyssna på DSBM och försöka skriva funkar dock inte som en bra kombination, musiken förmedlar för mycket känslor och sätter en tom och dyster stämmning i huvudet. Om man då ska försöka skriva något som inte ser ut som ett virrvarr av skit så är det bättre att byta.

Det jag älskar så otroligt mycket med musik, alla känslorna som den förmedlar. Att alltid ha den nära till hands som en vän, blir det för mycket av samma så är det som att bara prata med 1 person. Risk för upprepningar.

Sätta igång just den där låten och så boom så står du där med årets leende som inte går att förklara med ord, eller när du hör en tempoökning eller en refräng och gåshuden går apeshit.

Nästa gång skriver jag något bättre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...