Alla inlägg den 12 november 2013

Av A - 12 november 2013 18:01

Vad skulle jag förändra med mig själv ifall chansen gavs? Förmodligen ingenting, jag är inte alltid den människan jag vill vara men om jag inte har mig själv så har jag ingen alls.


Jag får höra att jag är fin/omtänksam/bra/förtjänt, men det känns frustrerande om det skulle stämma. Vad är meningen med att vara alla dom sakerna om det bara är för mig? Jag är min största fiende och kommer alltid vara det, jag vet ungefär vem jag kan vara och har insett det. Men jag vill vara mer, jag vill betyda mer. Bara betyda mer för någon annan, kanske göra mig förtjänt av närhet för den jag är nu när det kommer bli kallt och mörkt ute.


Det känns så patetiskt och desperat att skriva såna saker, men det är så jag känner. Jag inser ju själv att såna här tankegångar inte får någon på fall, men jag vill aldrig lura någon till att tro något om mig som jag inte är. Tycker det är viktigt att vara så ärlig och rak som möjligt, klart att man inte droppar alla bomber på samma gång och kanske en vit lögn dyker upp för att slippa obehag men jag är trots allt bara mänsklig.


Skulle inte ljuga om allt men om det är saker som inte är relevanta så kan man undvika dom, men om du frågar så får du veta. Så kommer det alltid funka från och med i år.


Har förändrat mitt liv så mycket sen hela situationen i Mars, eller jag har försökt så gott det går. Jag sitter fortfarande fast på hemmaplan och det kan jag inte göra något åt nu, när jag flyttar ska det vara på riktigt. Jag ska kunna sköta allt och ta hand om mig själv, betala min hyra och alla mina saker.


Studierna känns rätt komplicerade nu men ändå inte, jag sitter fast på något plan där jag känner mig som en idiot ena sekunden. För att nästa sekund kunna tänka "Är det här allt som krävs?" Men jag är inte där för att jag kan, jag är där för att lära mig och då är det tillåtet att känna sig korkad till en början. Det jobbiga är när det är prov och jag tittar på lappen och det blir helt blankt i huvudet, hade misslyckats med dagens prov om det inte vore för att läraren inte vill underkänna elever så han hjälpte mig och lät mig korrigera misstag i efterhand.


Läser några stycken tillbaka och börjar tänka att jag är ett otacksamt svin egentligen, jag får komplimanger men vill bara ha mer. Är det här vad jag har blivit? Ett svart hål som suger ut energin ur alla andra? Drar jag ner er?


Igår natt grät jag i några timmar, kunde inte sova och ville inte sova. När man ska upp klockan 6 och känner så blir det så otroligt jobbigt, har alltid haft den där "Sov/Sov inte" mentaliteten och hållt mig vaken hela dygnet för att inte försova mig till lektioner/praktik/jobb.


Självklart grät jag inte bara pga det, jag fick dom där känslorna av att livet var så jävla tomt och meningslöst. Det leder vidare till att jag blir ledsen för att jag tänker på min familj, hur mycket skada skulle min bror ta om jag dödade mig själv? Tänk om det skulle vara han som hittade min förstörda och döda kropp. Stackaren är redan traumatiserad efter att han såg våran hund bli dödligt biten av en annan hund för några år sen, vila i frid lilla Sausage du var så jävla irriterande och gullig egentligen. Vill aldrig att han ska ta skada av nånting jag gör, den lilla jäveln förtjänar bättre. Han är grym, helt klart den bästa bror man kan tänka sig.


Jag fyller snart 28 år och har ingenstans att ta vägen längre, jag vill inte svika mitt löfte men jag vet inte vad jag ska göra. Om jag inte har tankesättet och tryggheten med att veta att jag har en säker utväg så blir jag nog galen, är jag galen nu? Det här är ju trots allt ett sätt att kommunicera med mig själv, jag läser/tänker ju allt i huvudet som om jag skulle ha en konversation med mig själv.


Känns svårt att börja acceptera saker som att jag aldrig kommer bli pappa och liknande, jag har alltid velat ha ungar innan 30 mest för att jag ville vara den där coola föräldern som fortfarande kunde hänga med dom när dom fyllde 20-30. Helst innan 25, men den tiden är ju förbi nu och jag kan inte göra något åt det.


Det blir lite virrvarr med tankarna och mycket hoppande mellan sånt som bara poppar upp i skallen, men det är så det funkar med mig.


Var ute på krogen på Halloween helt sminkad och med dräkt och allt, dansade tillochmed och var wingman åt 2 amerikaner. Min "storasyster" tyckte det var skitkul att jag dansade med henne och kom upp på dansgolvet, jag skyller på alkohol helt klart. Men hade faktiskt rätt kul och hörde av mig till en av damerna i sällskapet på FB efteråt, hon svarade inte men vad ska man göra åt saken? Hon som förlorar på det hela för jag hade säkert kunna bygga upp henne en smula och fått henne att känna sig åtrovärd och oövervinnlig samt älskad. Men så funkar livet ibland och det är inte mycket jag kan göra åt det hela förutom att tycka att det är lite pinsamt.


Känns som jag nämnt ovannämnda tidigare men nya sätt att se på det eller enbart en upprepning, vilket som får funka för jag ville ha det skrivet.


Framstår jag som egoistisk nu med för höga tankar om mig själv? Jag vet att jag är bra och jag vet vad jag är bäst på i olika situationer, tyvärr har jag sällan något behov av dom.


Imorgon vill jag vakna pigg och utvilad och känna mig lycklig för en stund, känna mig mentalt förberedd. Jag vill att den vita dimman i huvudet ska bort, det är exakt så det känns. Jag har alltid tidigare målat upp allt i bilder i huvudet, men nu ser jag mest ett vitt moln som påminner om miljarder spermier som ockuperar min skalles innandöme.


Åkte tåg med en kurskamrat idag, jag pratar alltid om att se allt som en klar förlust för då kan man vinna över sig själv när det går bra. Skulle vara förstörd om jag såg allt som klappat och klart på direkten, konstanta misslyckanden kan knäcka vemsomhelst.


Han skrattar och ler mycket när vi pratar, lämnar jag positiva intryck ifrån mig eller tycker han att jag är något slags wierdo? Jag berättade om födelsedagen då jag fick kicken/blev dissad/ville dö och han garvade åt det, som alla andra har gjort tidigare. Måste berätta den där historien på fel sätt tror jag.


Har börjat intressera mig litegrann för poesi och ordlekar, brukar försöka att bara säga saker som dyker upp i huvudet i vad som låter som en slöare version av rap, kanske lite som Spoken Word. Fast jag skulle väl aldrig kalla det för det då jag inte är helt 100% i hur formatet är upplagt. Kan vara skönt ibland att bara improvisera fram saker, har en tendens att vara duktig på det i rätt sammanhang. Bland nytt folk har jag sällan lust att prata mer än vad som behövs, inte för att jag inte kan utan för att jag vill få chansen att bara smälta in. Har alltid fått bära den där "Hörs mest" stämpeln och det är inte alltid jag gillar den.


Skulle så jävla gärna vilja kunna sjunga nu, starta ett band och bara göra clusterfuck musik. Typ som prog men varenda genre jag känner för, känslan av att göra en 10 minuters dyster låt om ren ångest och förtvivlan och sen få dela den med folk skulle kännas så otroligt bra.


På bussen hem så satt jag och undrande om jag skulle bli komiker, inte för att jag är bra på att skriva skämt utan mest för att jag har en tendens på att rabbla en jävla massa om ingenting. Ungefär som jag gör med dom här texterna, rabblar i huvudet och skriver det som kommer upp direkt och utan censur.


Idag var inte en så dålig dag trots 3 timmars sömn och att jag grät mig till sömns innan, kunde varit värre men det kan det alltid vara.


Ni får det här den 12:e fast det är skrivet för måndagen den 11:e
Jag lämnade temat återigen, men har du läst vad som skrivits tidigare så förstår du nog att det är sånt jag gör.


*Uppdatering*
Jag rättade tydligen inte mitt egna prov, det var någon annans som jag drog upp betyget för. Jag hade 63% krävdes 45% så jag var klar redan innan 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards