Var ledig idag så passade på att sova 3 timmar extra, rätt skönt att få ta dom där extra ibland.

Har haft rätt segt inne i stan på senaste, blir skype/FB/forum inte mycket annat. Pluggar ju fortfarande dock men det är nästan bara 90 minuter lektion sen hem igen, så har slutat innan 12 hela veckan. Rätt skönt men mycket dötid då man inte gör nånting.

Passade på att dra hem några timmar, så jävla skönt att kliva in och sätta sig i sin egen säng. Känna på sina egna saker. Bara att få prata med britten igen var helt underbart, var skönt att höra någon annans röst och bara kunna prata lite skit. Har faktiskt inte blivit mycket pratande på senaste så börjar oroa mig för att jag ska förlora förmågan att ha en diskussion om något. Skriver alldeles för mycket, telefonen ringer aldrig så vad fan gör man?.

För nån dag sen var jag värdelös och såg mig själv som skit, idag är jag för bra och alla andra är skit?

Fan är det som pågår i det här jävla huvudet egentligen? Kan jag inte bara få till en balans som håller och sen vara nöjd med det?

Har insett att jag är nog lite bättre än vad jag utger mig för att vara, det finns många människor som saknar mina värderingar och mitt sätt att se på saker. 

Fast finns väl fortfarande folk som tycker jag är en jävla idiot, men alla har ju rätt till en åsikt.

Människor som sätter andras värde i tillhörigheter och vilken stil dom har är enbart äckligt.

För mig kvittar sånt, du kan ha världens finaste hus och bil och brud, du kan ju fortfarande vara världens största arsle. Eller så kan du ha allt det där men vara en bra människa fortfarande. Idioter kommer i alla storlekar och färger.

Vill att livet ska vara så mycket mer just nu, börjar bli så trött på att bara gå runt i samma hamsterhjul nu. Runt och runt och runt vecka in och vecka ut, det måste vara mer än det här.

Det sjuka är att när det bara gått runt och runt så känns det som om jag ligger efter, så jag blir konstant stressad när jag tänker på det. Om jag bara kunde sakta ner tiden för ett tag och känna att jag kommit ikapp, att jag ligger på topp och faktiskt kan styra nånting.

När jag fått alla utav samhällets grundstenar det är först då jag ska känna mig värd, men jag tror inte det kommer hjälpa. Hur skulle jag bli bättre pga en lägenhet och ett jobb? Byta ut 8 timmar varje dag för att ha pengar till hyra och mat, 8 timmar där jag bara går runt och följer order som alla andra ansiktslösa zombies.

Jag vet inte vad jag vill få ut av livet längre, ärligt talat tror jag inte en partner skulle hjälpa heller. Gått förbi den punkten för länge sen, jag är inte värd dig och du är inte värd mig. Enda sättet det kan sluta på är att jag förstör dig eller att du förstör mig.

Blir tokig på det här jävla velandet, igår var jag jätteintresserad och idag känner jag mest att jag är skittråkig. Vet inte vad fan jag kan göra för att ändra på det.

Kanske dagen då jag somnar i dina armar kommer och jag äntligen kan få andas ut och bara vara, känna mig säker och inte utsatt hela tiden.

Jag är nog tillräckligt bra, men sakerna jag saknar är nog saker som krävs i den verkliga världen. Så titta på mig döm mig efter min bild, läs min 2000 ords presentation och tro att du känner mig.

Jag är uppenbarligen inte mer än så, nej jag måste vara dom där 2000 orden. Jag kan aldrig ha fler sidor än så, så återigen döm mig och tro istället för att ta reda på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...