Varför skulle jag inte känna mig glad idag?

Vad har jag för orsak till att ens känna minsta känsla av nederlag?

Jag förlorade inte nånting idag, jag vann allt som gick att vinna.

Jag fick sluta tidigt, jag fick njuta av solen, jag fick njuta av musiken.

Allt var bra tills jag sätter mig i soffan och sätter på ett random program på tvn.

Att en blick på en söt tjej kan leda till så många känslor av obehag, få hjärtat att sjunka helt och hållet i bröstet.

Världen pausas och enda tanken i huvudet: Jag skulle aldrig någonsin kunna vara värd henne.

Ser mig själv som en påse med skit, jag förtjänar inte någons jävla leende eller någons omtanke.

Jag är ytterligare ett fuckup på gränsen till ett totalt psykbryt, en människa som aldrig kommer vara värd nånting.

Vad kan jag göra för dig idag? Kanske suga ut din glädje, dra ner dig i det svarta hålet fyllt med skit. Vi kan drunkna tillsammans i ett dåligt försök till ett bättre liv.

Bästa jag kan göra för andra är att skriva upp mig som organ donator, dö på ett finurligt sätt och låta människor njuta av ett liv som dom vill leva. Istället för att jag lever ett som jag inte vill leva.

Då kanske jag är värd ditt leende eller din omtanke, när jag inte kan prata utan bara finnas i bakgrunden och fungera felfritt så du slipper tänka på mig. 

Borde nog inte prata med dig, tycker synd om dig för att du får spendera din tid med att ens läsa vad jag skrivit till dig.

Du är grym och förtjänar bättre, du kommer inse det till slut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...