27 oktober 2011 var dagen då vi gjorde vårat förhållande officiellt, vi väntade några dagar för att se om det var rätt för oss. Jag trodde på oss och presenterade mig för alla du ville jag skulle träffa.

Idag vill jag säga farväl till dig för alltid, vill att det ska vara sista dagen du dyker upp i mitt huvud. Jag borde inse nu när det har gått flera månader att du aldrig kommer tillbaka till mig, du kan säkert vägen till mig utantill. Du vet var jag finns och har vetat det hela tiden, jag kan fortfarande hitta hem till dig. Jag vet hur lägenheten där du bor ser ut. Skulle kunna navigera i den fortfarande i totalt mörker.

Jag vill inte ha dig tillbaka, du hade sönder mig helt och hållet. Jag har förlorat så mycket tid, slösat så många tårar på dig. Så många nätter jag aldrig får tillbaka, ett liv som jag kanske inte ens kan få ordning på igen för att jag lät dig trampa sönder mig. Du hade skadat mig mindre om du hade knivhuggit mig i hjärtat, hade du dödat mig så hade jag sluppit dom här månaderna av ångestfyllda tankar. Om jag nu bestämmer mig för att inte leva längre så ska du inte ta åt dig äran nånstans, du ska inte komma på någon begravning, du ska inte följa strömmen och skriva något R.I.P på min FB för att låtsats att du någonsin brydde dig.

Känns sjukt för jag vill inte ha den vetskapen/kunskapen, jag vill bara att du försvinner och aldrig kommer tillbaka på något sätt.

Du var på kryssning med min vän igår, såg att du taggade han på FB. Direkt kom äckelkänslorna, var otroligt nära på att spy upp min musli frukost. Allt bara för att jag såg ditt namn och din bild. Jag vill inte reagera på dig på det sättet, jag vill aldrig att du får en enda reaktion ifrån mig någonsin igen. Jag vill inte gråta i 30 minuter pga en sån liten grej, du ska vara över nu.

Det sjuka med hela situationen är att du sa att jag inte var tillräckligt bra för dig, jag var faktiskt alldeles för bra för dig. Trots mitt misstag som jag aldrig kan få göra ogjort, jag var redo att betala tillbaka för det. Återfå din tillit och bevisa att jag kunde vara rätt för mig. Men nu efterhand så var det uppenbart att det inte skulle vara värt det.

Men du skeppade iväg mig ut på en resa i min lilla optimist jolle, så nu är jag vilse och vågorna som skapats av livet skrämmer skiten ur mig på så otroligt många sätt fortfarande.

Men du hade aldrig förstått vad rädslan innebär, du kan tycka vad fan du vill. Skapa dig en falsk bild av att du är bra, jag är bättre utan några kg smink eller designer kläder. Min kropp må vara otränad och inte den slankaste men jag kan göra saker du aldrig klarar av. Kan uttrycka mig på sätt du aldrig hade förstått, men ska ge dig 2 ord som sammanfattar allt jag vill säga till dig nu.

Fuck you...

Det tragiska med hela situationen var att det var någon annan som tog mest skada av allt det här, hon som jag svek på riktigt. Som jag borde ha tagit hand om bättre, hon som förtjänade kärleken.

Förlåt mig gumman för att jag tog din priolista på fel sätt, förlåt för att jag kände mig ensam, förlåt mig för allt. Du är den som förtjänade bättre. Jag hoppas att ditt liv blir det absolut bästa för ditt hjärta var gjort av guld, och jag kan tänka på det vi hade och le för vi var bra ihop. Förlåt för min idioti, du har alltid en plats i min hjärta. Jag förtjänar ingen i din.

Förlåt mig A, tack för tiden jag fick spendera i ditt hjärta.

Snälla låt det här vara sista gången jag tänker på henne igen, låt mig få blicka framåt och hoppas på den nästa.