Det  börjar med att jag ser en liten grabb stå utanför ett hus som har samma form som ett tivolitält, fast mindre tänk 2våningsbostad.

Han står och håller på med nånting som ser ut som en super soaker fast den skapar tornados som han styr, som snurrar runt han. Jag vill veta vad det är, men jag bara står där och tittar imponerat i gathörnet där jag kom från.

Plötsligt så sväljer tornadon huset vilket resulterar i att väggen på högersidan exploderar, jag börjar röra mig framåt mot ytterdörren. Helt plötsligt faller en bit av köksväggen och ut kommer 2 personer som blivit fångade i en lavaström, dom resar sig upp ur den röd-gul-svarta massan helt oskadda. Min förvåning är total och det blir ett vänta nu moment, total förvirring.

En man som ser japansk ut rör sig ut ifrån huset med lavan och in genom en dörr till huset bredvid, det är flera japanska personer därinne i vad som ser ut som ett klassrum och han ger dom säkerhetsinstruktioner. 

Dom ställer sig upp i vid stolarna och börjar röra händerna lite som en hula hula tjeje, fast åt riktningen där dörren finns.

Jag har nu tagit mig en bit in i rummet, jag står bakom 4 tjejer en av dom tittar på mig och säger "You know how to clear airway? She had food stuck from dinner" jag tittar på tjejen som inte kan andas och inser att jag inte kan heimlich manövern så jag vänder mig emot personen bredvid och frågar, får ett nej som svar när han skakar på huvudet.

Ska precis försöka när BOOM jag vaknar upp och undrar vad i helvete som pågår i mitt huvud.

Veckor utan riktiga drömmar och nu har dom börjat igen. Precis som igår vaknade jag innan alarmet, idag helt söndersvettad så nu är jag uttorkad och fortfarande trött, det är bara 25.7 grader härinne men det känns varmare.

Ska egentligen aldrig försöka förstå mig själv för det förändras på ett ögonblick, sen är jag vilse igen.

Kortare för stunden än jag skulle vilja ha det, får tänka sönder mig själv under tågresan hem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...