Det är rätt intressant hur ens hjärna egentligen fungerar, jag nämnde ju att drömlösa nätter var en standard grej i mitt liv.

Boom natten efter drömde jag ju självklart en dröm bara för att min hjärna ska ha sista ordet.
Kommer bara ihåg att jag var i en godisbutik, hyllorna fyllda med godis och jag kunde ta vad jag vill ha.
Sen vaknade jag utan att inse varför jag var i godisbutiken till att börja med, jag äter knappt godis.

Symboliserade godisbutiken kanske livet som det kommer spelas ut för mig?
Att det finns möjligheter och det enda jag behöver göra är att sträcka ut en hand för att nå dom?

Eller representerar den att livet och allting finns där och jag kommer greppa förgäves efter något jag inte kan ha?
Man kan nog se det på minst 5 olika sätt utan att egentligen ha en aning, men att tyda drömmar kan ju slå bakut utan problem.

Livet är faktiskt inte så hemskt just nu, jag har en vän som är där och pratar med mig ofta.
Ger mig uppmärksamhet och tar initiativ att höra av sig, vilket faktiskt inte brukar hända så ofta.
Igår var jag trött och idag har det var mer av detsamma, vaknade innan alarmet så nu har jag varit uppe i 17 timmar.
För trött för att känna någon sorg.

Dagen var helt fantastisk på flera sätt.
Regn + varmt + Tshirt, jag älskar att bara ha T-shirt, en sån liten grej men ändå känns det så bra.

pratar fortfarande med den där personen, hon är intressant och verkar vara en riktig sweetie på många sätt.
Ska inte hoppas på för mycket, blotta hjärtat för snabbt. Det kan vända på en sekund sen står man med hjärtat i handen, ångesten i huvudet och känslan av att vara värdelös som aldrig riktigt avtar.

Ger exet nån tanke ibland, men dom har börjat avta i styrka och hur jag känner mig efteråt. Känner självklart en hel del äckel,
ångrar henne även fast man aldrig ska ångra något. Man kan ändå inte ändra på livet som har varit, man kan bara blicka framåt.
Jag tittar alltid framåt, fast med blicken i vinkel nedåt så jag inte behöver ta ögonkontakt med någon i onödan.

Just nu dyker exet upp i tankarna för att jag vet att en vän ska på kryssning med bland annat henne i helgen, jag får låna lägenhet, han får tjejen som jag puttade upp på piedestalen och försökte göra allt för. För att bli lämnade ensam i spillror med orden "Jag förtjänar bättre"
Dom värmer fortfarande lika mycket, mitt hjärta har fortfarande inte läkt. Tror jag hatar dig en aning.

Sakerna vi delade skulle vi aldrig ha delat för om du kallar mig värdelös efter allt vi gick igenom, så är du nog bara dum i huvudet.

Nej inte för mycket nu då blir det förstört, dagen var bättre än så. 27 oktober säger vi farväl för alltid du och jag.
Vad som skulle ha varit vårat 2 års firande blir bara jag, inte du. Hoppas du sitter ensam den kvällen, för du tänker nog inte på mig.

Du brydde dig nog inte egentligen.

Men jag funkar så och det är något jag får acceptera.

Dom kommer till mig och jag ger allt, försöker bygga upp dom och reparera deras trasiga delar för att få dom att känna sig bra.
Lägger över all min energi på dom och till slut är jag inte mycket, jag är orolig och rädd för att förlora människan som har blivit mitt allt.
Dom ser på mig som skräp och sen helt plötsligt delar jag samma öde.

Du har redan fått över 5000 ord, dom är borta sen länge men jag skulle fortfarande kunna ge dig 50 000 till.
Men även om det skulle hjälpa så vill jag inte ha dig, lojalitet är viktigt. Ditt svek var äckligt, inte mer inte mindre.
Aldrig mera dig, aldrig mera ditt leende och aldrig mera vi, jag förtjänar bättre och den dagen du inser det är dagen då jag hånler åt dig.
För jag vet dina brister, och jag vet alla mina egna brister bättre än dig, du tog dig tid att hitta 75% jag hittade 99%

Usch

Ger henne kanske flera tankar än vad jag vill erkänna, men att läka ett krossat hjärta tar tid. Alla vet att när en man lider av något så lider han 10x värre än vad en tjej gör (tänk på förkylningsreklamen, det är humor)

jag ska göra någon annan glad, jag ska vakta över henne och hålla henne säker för den här äckliga världen.
Skydda henne och ge henne mitt liv om det behövs.