Alla människor har brister, den perfekta killen/tjejen är bara nånting som en annan människa kan måla upp i sin egna hjärna. Förmodligen fick jag iaf 2 stycken "MEN DUUUUHHH" reaktioner redan på starten, bra start enligt mig i sånna fall. Om inte så vet jag iaf att jag gav mig själv en.

Tänker lite på hur jag ser på människor i min omgivning och hur bara jag kan anta att dom vill bli sedda på det sättet. 

Du som framstår som skötsam med bra jobb - bra ekonomi, kanske tillochmed en bra partner. Jag hoppas att du är lycklig på riktigt, att du utmanar dig själv på ett sätt som är positivt för dig varje dag. Att du slipper gå till ditt arbete och tänka "Fuck 8 timmar idag igen" såna tankar kommer alltid finnas självklart, men för din skull hoppas jag att du inte behöver tänka dom på måndag.

Hur jag ser på dig som ett monument av styrka och självsäkerhet, en människa som inte kan bli skadad. Bilden av dig är så jävla överhypad egentligen, lite som att du skulle vara en hollywood blockbluster medans jag är en liten skitig indie film med en 100kr´s budget. Ibland önskar jag nästan att vi kunde byta liv om så bara för en minut, men jag tror ärligt talat att det inte skulle hjälpa heller. För det som skrämmer dig som du kanske har lärt dig att inte visa upp, är förmodligen lika läskigt om inte värre för nån som inte är van med att se det.

Du får en tanke för att du sköter dig, du är bra, egentligen är vi alla bra men det tar en annan människa för oss att inse det oftast.

Man ska vara rädd inför nya saker i sitt liv, är man inte rädd så har man inget att förlora. Har man allt att förlora måste man göra sitt yttersta för att hålla sig själv flytande. Det stämmer i rätt många fall, om man inte har som backup plan att dö, men annars hade det nog funkat relativt bra. Egentligen så borde Sverige fixa sina vapenlagar och göra det lite friare, så kanske jag slipper ligga och blöda på ett badrumsgolv den dagen jag känner att jag fått nog. Ett skott rakt i tinningen eller alternativt rakt upp i gommen skulle kännas mer humant än det.

Finns ju självklart andra alternativ som Hjärnvägsbroar - Pendeltåg - Piller - Motorvägar - Hängning och liknande, men det viktigaste är att aldrig dra med någon annan i fallet. Pendeltåg har ju varit rätt lockande vid flera olika tillfällen, men samtidigt så är det inte resenärer eller tågföraren som ska lida för ett av mina beslut. Det är aldrig min rätt att traumautisera någon annan för egen vinning. Sen vill man ju inte bli ihopplockad i en doggybag heller för den delen, vore respektlöst emot min älskade mamma. 

Om bara den där off knappen fanns.

Vill samtidigt inte skriva på något sätt som skulle hylla ett självmord, finns många som inte har fått rätt hjälp som har lämnat jorden för tidigt och alldeles för många som har försökt att lämna men inte lyckats. Ni har förtjänat så otroligt mycket mer, men världen har inte kunnat hantera er på det sättet som ni har förtjänat att bli behandlade heller. Alla ni människor som har förtjänat den där extra kramen eller dom där värmande orden som skulle ha gjort eran dag, kanske saknade ni bara sällskapet eller så var ni i helt fel sällskap.

När man önskar att man kunde göra nånting, få er att veta att det finns iaf en person som önskar att ni finner eran plats i den här världen, du är fantastisk glöm aldrig bort det för länge. 

Jag är rätt rädd att du ska försvinna nu inatt, jag har förskönat bilden av dig och målat upp dig till nånting du förmodligen inte kan vara, shit det är inte ens säkert att du ens vill vara nånting för mig på något sätt.

Men samtidigt så behöver du inte vara allt, jag kräver aldrig perfektion ifrån din sida.

Kraven på dig är lojalitet, en otrogen människa är inte en människa värd att beblanda sig med. Att leka med känslor för någon annan är horribelt, det kan vara så otroligt lätt ibland att kontrollera en människa för ens egen vinning. Jag har varit kontrollerad, följt order som om jag skulle varit en soldat beredd på att bege sig ut i krig, medans du var generalen som förmodligen aldrig brydde dig ifall ett liv försvann så länge du vann på det hela.

Kravet är aldrig att du är glad hela tiden, du behöver inte le hela tiden. Var bara dig själv, var den du har lärt dig att vara. Den personen som jag kanske lärt mig att älska om möjligheten har givits.

Var bara du så är jag bara jag, så är vi "bara" ett vi. Men fan vilket bra vi vi skulle vara du och jag.

Tankeställningarna var helt annorlunda när jag började skriva, skulle gå igenom alla mina brister, alla mina fel dom sidorna av mig själv som jag avskyr. Tror jag misslyckades en smula på den punkten....Fan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...