Direktlänk till inlägg 19 oktober 2013

Ett hjärta av guld, en hjärna av skit

Av A - 19 oktober 2013 01:00

Vi andades samma luft idag för första gången på länge, trötta och trasiga med varsitt leende på läpparna. Du var du på sättet som du egentligen alltid är, var skönt att se dig igen, går alldeles för lång tid mellan våra möten. Du är viktig för mig men kan inte träffa dig hela tiden.


Du verkade må bra iallafall och leendet och lite av glädjen verkade finnas kvar, när du mår bra så mår jag bra. När du mår dåligt så säger du till så är jag kudden eller axeln, beror på vad du behöver. Jag finns där och det hoppas jag att du vet.


Hoppas innerligt att han vet att han ska finnas där, gör han inte sitt jobb och beskyddar dig ifrån allt det onda så kommer jag aldrig kunna se han på ett sätt som är förknippat med respekt.


Du är vacker, rolig och underbar på ditt sätt så jag vill att du lovar mig att aldrig dö. Men jag kan inte ställa krav, så ifall ingenting blir som vi vill. Lova mig att jag får hålla dig en sista gång och säga farväl innan du ger dig av.


Jag älskar dig gumman... Alltid


Klockan är bara 1 men jag har redan hunnit somna och vakna upp igen, så nu är jag här på ruta ett igen.

Hade ett mindre systemfel i huvudet, dom där tankarna kanske stämmer trots allt. Hur mycket jag än intalar mig själv att jag gått vidare så kanske det inte stämmer i alla lägen, kan känna det på så många sätt att jag är redo för en förändring. Men om man har 15 minuter av tvekande nån gång ibland kan man antingen överanalysera det, eller låta det vara. Jag tvekar inte på grund av andra utan jag tvekar på grund av mig själv, jag är som ett tävlingsdjur som har lärt mig mina rutiner och kan repetera dom oändligt många gånger. Men hur vet jag att just du skulle vilja ha gamla rutiner, jag måste kasta dom gamla och lära mig några nya trick jag kan använda.


Är jag redo för att programmera in alla ny rutiner? Kommer jag kunna dom utantill? Kommer jag vara redo att visa dom på kommando? Kommer du ens be mig att utföra dom? Kommer jag vara jag eller kommer jag vara en handdocka för dina egna nöjen? Kommer dagen då du kastar mig på samma sätt som jag blivit kastad tidigare?


Kanske är jag en trasdocka. En trasdocka med en viss charm över sig men fortfarande samma gamla slitna utseende, nånting som inte passar in hur mycket du än försöker få den att passa in i ditt liv.


Kan inte klandra dig vilka beslut du än tar, men om jag inte vill ha mig själv så varför skulle du?


Huvudvärken börjar komma nu, känner mig aningen tom. Hjärnan har utvecklat ett slags vakuum, svårt att skriva ibland.


Sof fanns där idag för mig när jag kraschlandade, fan vad bra hon är! Ser fram emot hennes nästa stockholmsbesök då ska hon få världens största kram, helt sjukt att en såpass fantastisk människa kan vara singel. Önskar nästan jag kunde se henne med andra ögon, men samtidigt så är det nog lika bra att hon får vara kvar i myskategorin tror jag. Hon är värd varenda kram och varenda leende, du underbara människa. Kan inte förstöra något genom att bli blyg eller kär, men lite kär är jag nog alltid men på ett helt annat sätt.


Mina 2 damer som alltid har en plats i mitt hjärta av guld, ni 2 damer som försöker hjälpa mig städa undan all skit i min hjärna.


Älskar er båda 2...... Alltid

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av A - 21 september 2014 17:18

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Av A - 2 september 2014 20:59

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Av A - 4 juni 2014 17:35

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Av A - 31 maj 2014 17:35

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

Av A - 29 maj 2014 16:59

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20
21 22 23 24
25
26 27
28
29 30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards