Spenderat 3 nätter inne i stan nu, hela lägenhetsgrejen och vuxenlivet som ska framstå som ett av delmålen för ett bra liv är ett skämt.

Närmare till affärer är ett +

Att inte vilja gå ut är ett -

Kollar ut genom fönstret och världen är grå, träden har färg men dom håller sakta på att dö och bege sig in i det gråtoniga samhället.

Min vän lever livet och har väl inte tillräckligt med intressen i övrigt, så han tränar när tillfälle ges. Tror säkert att det kan vara skönt och så men samtidigt gör jag nog hellre något som jag tycker är kul.

Undrar var den här träningshypen kom ifrån, visst att träning har varit relativt vanligt tidigare men nu är den överallt.

Folk tar med sina kids på träningspass och allt jag kan tänka är att dom bara borde få vara barn, sätt dom på någon aktivitet kanske men att ha en 12-13 åring med sig på gymet? Nej fuck that låt dom vara barn så länge dom kan, livet blir verkligare snabbare idag på grund av sociala mediehetsen och att alla jagar perfektion redan från 13 års ålder.

Följde iaf med han igår när han skulle vara hurtgurka och jogga, fast jag joggar inte för jag ser ut som Forrest Gump med legbracers så jag går istället.

Gick 5.2 kilometer utan problem, har jag en ipod och lurar + fullt batteri så kan jag bara knata på. Skiter i det mesta, världen får en sne blick sen beger jag mig in i en bubbla där jag trivs var jag än är.

Vad jag lärde mig av det: Powerwalk är rätt segt, gå runt i en cirkel 3 varv är inte sättet jag vill spendera min tid på. Går runt i en cirkel alldeles för ofta annars så jag klarar mig rätt bra om jag kan få slippa.

Skrev något nytt igår, kan lika gärna börja lägga upp sånt här. Det här är ju trots allt mitt lilla mörka hörn på internet där jag kan skriva om vad jag känner för, skriver alltid 8:or ifall ni undrar över radmarkeringen.

Natten nalkas och du somnar med huvudet på mitt bröst/1
dina andetag värmer upp mig och erbjuder mig tröst/1
jag kan finnas för dig jag blir din kinesiska mur/2
för att undvika att vi går vilse och inte hittar ut/2
jag vaknar först ligger stilla och känner lukten av ditt hår/3
älskar dig på ett sätt som ingen annan nånsin kan förstå/3
Jag är din alltid din, finns ingen annan i min lilla värld/4
först bosatte du dig i mitt hjärta, nu delar vi min själ/4
Blir det svårt på något sätt analyserar vi problemet/5
håller om varandra i stormen och korrigerar felet/5
Vill du bygga ett liv? vi tar en dag i taget/6
sen hjälps vi båda åt när det blir tungt att lyfta spaden/6
det känns så verkligt, har vi båda äntligen hittat hem/7
när jag berättar om dig för vänner så frågar dom "Vem?"/7
säger ditt namn, dom verkar inte ha lärt sig det än/8
Det är då jag inser att jag har drömt alltihopa igen/8

Sånt där tar mig allt mellan 10 minuter till 60minuter att skriva, beroende på om det kommer naturligt eller om jag måste försöka. Den där var lättskriven, man måste bara hitta orden för det man känner och inte tänka för mycket på slutrimmen. Första jag skrivit på ett tag på svenska dock, sakerna jag skriver på engelska är smutsigare och mer basic, en dag kanske det blir till en text som är tillräckligt för att rädda mig ifrån allt.

Inläggets namn kanske inte passar än så länge men jag tror jag kommer till den punkten alldeles strax, inte säkert då hjärnan måste få gå på autopilot och få ur sig allt innan den får för sig att explodera.

Min vän hörde av sig idag för första gången sen i fredags, var ju nästan trevligt. Värt att höra av sig dagar då han kommer hem runt 15-16 och sover runt 20-21 istället för dagar då han kan sova när fan han vill och göra vad han vill. Kommer nog inte förstå hur dom tänker, dom sitter mest och väntar på att bli äldre och hoppas väl innerligt att dom ska finna sin rätta plats hemma i föräldrarnas hem framför sina datorer. Är man 25 så finns det ju iaf vissa saker man ska ha gjort på vägen dit, som alla fjortisfester och liknande när man var yngre och allt random kaos man måste få leka ur sig innan man sitter där en dag och förväntas vara ansvarsfull och vuxen.

Jag är random kaos, jag är 10 öl på en onsdag om jag kan, jag är I-Dont-Give-A-Fuck-Killen , jag är den lugna personen på en fredagskväll, jag är nog en kameleont helt enkelt. Men jag är många saker men förmodligen aldrig tillräckligt för att framstå som bra eller värd att ödsla sin tid på.

Hade tråkigt igår så fick en random impuls att börja ta bilder på mig och då insåg jag att fan jag kanske inte ser så jävla taskig ut i alla lägen, alla dom där åren framför tv som enda ljuskälla har fått min hud att vara rätt så fantastiskt. Jag är nog en oslipad diamant egentligen, eller snarare en oslipad diamant som blivit svald av en otränad hund. Saker jag inte förstår och som känns obehagliga kan jag säkerligen lära mig om jag får chansen att prova på dom tillräckligt många gånger.

Jag har rätt många positiva egenskaper tydligen, eller folk säger det iaf sen om dom menar det eller inte får väl stå för dom. Allt jag vet är att jag har klart mer fler sidor än det gapiga rövhålet som vissa situationer tvingar mig att vara, eller snubben som sitter med headset på sig och nördar iväg livet.

Allt jag vet är att jag är simpel på många sätt, gillar jag något så gör jag det. Gillar jag en person så skiter jag i färg/ekonomi/klädval jag skiter i allt sånt, för uppenbarligen är personligheten så pass bra att alla skavanker inte är värda att tycka nånting om.

Idag önskar jag att jag kunde sluta bli skrämd av simpla saker, kanske inte känna så mycket över allt kanske bara vara lite mindre jag.

Du får några ord och kanske fastnar för dom, men jag är mer än bara några ord och dom sakerna jag vet och lever med är förmodligen för tunga för att du ska vilja stanna.

Jag fick inte med mig en enda av tankarna från kl 6 imorse, starkt jobbat om jag får säga det själv :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...