Direktlänk till inlägg 29 september 2013

Rädsla?

Av A - 29 september 2013 23:53

Känner mig dum i huvudet och otacksam.


En av mina närmsta vänner som jag känt sen 7-8´s år ålder fick mig att komma över igår natt för att kolla på film och dricka några öl, funkade ju prima när jag var astrött redan innan han kom och hämtade mig runt 00-01. Fick i mig 2 öl och lyckades med att somna under filmen, lär ju ha varit ett jävligt roligt sällskap.

Kollade på National Treasure som är en perfekt "Känn dig smart" film, som en dum människas svar på Da Vinci koden ungefär eller något mer komplicerat. Tycker den är intressant dock.


Vaknade runt 10-11 imorse, riktigt skönt att kunna vakna "tidigt" terroriserade honom för att få han att vakna, sen satte jag mig och lirade lite GTA5 på hans PS3, funkade väl dugligt lite ovan med kontrollen men gillar storyn så hade inget emot att spela några uppdrag.


Spelade några timmar och drog sen vidare mot diverse butiker, rätt soft att kolla runt hittade dock inte vad jag söker riktigt, måste till IKEA någon dag snart :/ Känner mig otacksam för att en sån här dag skulle folk med riktiga problem tycka vara riktigt avslappnande och bra, medans jag mest känner att den inte gav mig nånting. jag kom ingenstans dit jag ville vara påväg utan det vara samma mönster igen.


Jag vet ju själv att jag oftast är en riktigt bra vän för dom flesta av mina vänner, mest för att det inte är många som säger "Aja skitsamma dyk upp" 24/7 om dom är lediga dagen efter. Kan jag göra någon annans dag lite mer intressant eller roligare så visst jag kan väl dyka upp. 


Trivs inte riktigt i hans lägenhet även fast den är skitnice, hade jag fått en sådan pass bra lägenhet så hade jag nog gråtit av lycka. Känns väl mest bara som att den är lite för opersonlig, lite tom på något sätt som om den saknar något viktigt.


Den dagen jag skaffar lägenhet hoppas jag att jag lyckas få till en personlig touch på den och inte bara ser den som 4 väggar och ett tak som skyddar mig från kyla. Dock är den dagen fortfarande rätt långt borta, inte säker på om den någonsin kommer att dyka upp heller.


Kom iaf hem runt 16-17, käkade mat och pratade med mina internet britter. Fina killar som vanligt, känns som jag egentligen bara borde packa och dra dit istället. Men samtidigt så har jag vid ett tidigare tillfälle spenderat några månader i England/Wales och det är bara en del småsaker som är helt reko + att det är nog fan dystrare där än här. Fast känslan av frihet kanske skulle komma tillbaka.


Fixade lite ny musik till min ipod så jag har lite variation på tågen/bussen, blir nog storstädning av både ipod och rum nästa helg börjar bli dags för lite förnyelse så får passa på att möblera om. Hela rummet har nog skrikt depression dom senaste månaderna för att det är min privata plats där jag kan vara mig, ingen annan behöver se mig när jag är här och sänker mig själv om och om igen.


Såg även In Flames live i fredags, det var riktigt riktigt överfett. Tror intresset för att se mer band kommer öka nu framöver, förhoppningsvis kommer några favoriter till sverige snart. Blev riktigt inspirerad av att se dom iaf, lär ju vara en fantastisk känsla att stå på scen och skrika ut sin ångest till personen som förstår den och älskar en.


Nånting nu på kvällen när jag skulle sova förstörde min skalle för en stund, var tvungen att ligga och gråta för att få ur mig alla känslor som konstant återkommer. Tänkte på henne en stund, tänkte på vem jag har blivit och hur jävla trasig jag har blivit efter allt. Once bitten twice shy är ju det minsta man kan säga, äcklar mig själv för att jag känner mig så jävla svag, så jävla rädd och så otroligt förvirrad. 27:e nästa månad hade det varit 2 år, önskar nästan att det fortfarande var hon och jag.


Saknar den där tryggheten mer än nånting annat, inte tryggheten i att veta alla svar på frågorna utan bara att jag kanske har någon som håller om mig medans jag faller. Men eftersom hon stack så vet jag ju att faller jag så faller jag nu, jag faller hårt och jag faller ensam. Ska upp tidigt idag så egentligen ska jag sova, men när tårarna rinner och jag bara ligger här och kallsvettas så funkar det inte riktigt.


Såna här nätter förstör mig så otroligt mycket mer nu när jag försöker att hoppas att jag kan hitta någon, för vem fan vill ha 90kg ren jävla ångest? När dom säger att dom vill lära känna mig så vet jag ju inte riktigt om jag ska låta dom läsa det här, men samtidigt så vill jag vara ärlig det är oerhört viktigt för mig personligen att jag säger som det är. 


Jag faller och jag är inte den glada typen som skrattar och ler, jag kan vara otroligt bra för dig. Men jag kommer alltid att vara sämst för mig själv, förhoppningsvis så drar jag inte ner dig för det förtjänar du inte. Men jag har inte alltid varit människan som försökt komma på vad meningen med allt är, jag har varit människan som skrattat åt idioti och förmodligen har jag varit idioten rätt ofta. 


Den där nästa ska jag älska som jag aldrig älskat någon tidigare, fuck spärrar och fuck allt annat. Jag ska ge dig allt och våga hoppas, och om allt faller så vet jag iaf att jag gav dig allt. Om inte det räcker så vet jag att mitt bästa kanske aldrig är tillträckligt bra för någon annan

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av A - 21 september 2014 17:18

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Av A - 2 september 2014 20:59

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Av A - 4 juni 2014 17:35

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Av A - 31 maj 2014 17:35

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

Av A - 29 maj 2014 16:59

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards