Börjar kännas som det är dags att ge upp nu, jag vill nog inte ha det där långa lyckliga livet längre. Jag vill inte vända på korten och göra allting som förväntas av mig, jag vill bort från er, bort ifrån allt. 

Jag hatar att sitta fast med den här hjärnan, jag hatar att sitta fast med dom här tankarna hela tiden.

4 månaders mental isolering börjar ta ut sin rätt nu, fanns det bara en simpel off knapp som inte gav ifrån sig någon smärta så skulle jag dra nu. Kan inte vara det här längre, vill inte vara det här längre. 

Kan inte gå tillbaka till att hålla dig avstängd, för du har stängt av glädjen och går på högvarv om jag ens sätter mig ner nu.

Folk finns där och jag ser dom, men dom ser nog inte mig på samma sätt som jag ser dom på.

Vill ställa mig upp mitt ibland er och bara säga att jag är klar, det är game over nu. Jag blir inte bättre allting kommer bara gå neråt från den här punkten, varför ska jag ens vilja fortsätta den här existens. Om jag inte klarar av mig själv hur fan ska då någon annan människa klara av mig?

Det är enbart feghet som håller mig kvar i den här skiten, jag har fått bort den en gång så nästa gång blir nog sista.

Skulle nog varit full idag istället....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...