Börjar kännas som det är dags att ge upp nu, jag vill nog inte ha det där långa lyckliga livet längre. Jag vill inte vända på korten och göra allting som förväntas av mig, jag vill bort från er, bort ifrån allt. 

Jag hatar att sitta fast med den här hjärnan, jag hatar att sitta fast med dom här tankarna hela tiden.

4 månaders mental isolering börjar ta ut sin rätt nu, fanns det bara en simpel off knapp som inte gav ifrån sig någon smärta så skulle jag dra nu. Kan inte vara det här längre, vill inte vara det här längre. 

Kan inte gå tillbaka till att hålla dig avstängd, för du har stängt av glädjen och går på högvarv om jag ens sätter mig ner nu.

Folk finns där och jag ser dom, men dom ser nog inte mig på samma sätt som jag ser dom på.

Vill ställa mig upp mitt ibland er och bara säga att jag är klar, det är game over nu. Jag blir inte bättre allting kommer bara gå neråt från den här punkten, varför ska jag ens vilja fortsätta den här existens. Om jag inte klarar av mig själv hur fan ska då någon annan människa klara av mig?

Det är enbart feghet som håller mig kvar i den här skiten, jag har fått bort den en gång så nästa gång blir nog sista.

Skulle nog varit full idag istället....