Livet just nu är fan inte speciellt roligt, stressen över att vända allt och ordna upp livet får mig att känna mig mentalt sjuk. Alla är positiva och har inget annat än lovord och fina saker att säga, jag som haft IG i matte sen 7 klass är tydligen otroligt duktig på matte? The fuck? Om jag nu var så jävla duktig hur kunde jag då misslyckas med den i 4 år?

Ibland är det skönt att höra sånt självklart, men det jobbigaste är att höra att jag tydligen har världens potential när jag själv inte kan se den. Vet inte vart i helvete livet är påväg att gå, allt jag vet är att jag vaknat upp ur en längre koma. En tid då jag sket i allt runt omkring och inte brydde mig, Livet skulle vara kul så jag gjorde det mesta av min tid. Men dagen kommer då du gjort roliga saker enbart, då du inser att livet måste vara sjukt tråkigt också ibland för att balansera upp det hela.

Så nu känner jag mig utanför/förvirrad/ensam/uttråkad, sakerna som brukade underhålla mig funkar inte. Hjärnan pumpar bara runt alla tankar om och om igen, analyserar dom hela tiden och det går inte att stänga av den heller. Rädslan av att inte veta har jag fått putta åt sidan, den är fortfarande där men jag får inte undvika den längre.

Dagar som denna vill man bara krypa ihop och dö, men det kan man inte heller.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återigen så tar det över som så många gånger förut, som så många gånger innan vänder jag ut och in på mig själv.   Jag orkar inte så nu gråter vi, det måste räcka nu. Det måste ta slut, vill inte vänta till sen jag vill att det tar slut nu. ...

Så fick vi sänka blicken mot marken och sakta gå tillbaka till exakt samma ruta som vi gav oss av ifrån, resan tog ett abrupt slut när jag inte längre kunde kontrollera situationen.   Skammen är total nu och jag känner mig så skitig/smutsig/värde...

Det känns som jag faller, kraften jag faller med sliter sönder mig i stycken.Fast i en bungy-jump lina som aldrig vågar sträckas ut helt, den fortsätter bara att studsa mig. Men kraften är med den och det är som att slå kroppen mot gatsten, om och ...

Det känns lite som om livet är påväg att förändras nu, när tankarna inte längre är svarta moln utan bara grådisiga och har regn att erbjuda.   Jag gillar regn, regn är bland det mysigaste vädret som kan erbjudas. Hur skönt det än kan vara med sol...

30 minuter senare och alla tankar som skrivits ned har blivit raderade   Kan inte Orkar inte Vill inte   Skriver för att jag mår dåligt, kan inte skriva på grund av att jag mår dåligt. Alla tankarna formas i huvudet och ser ut ungefär s...