Alla inlägg under maj 2013

Av A - 30 maj 2013 20:30

Jag gillar torsdagar! Tisdagar och torsdagar är dom 2 dagarna jag har mina aktiviteter som försäkringskassan/arbetsförmedlingen tvingar mig att göra. Hade turen att möta en otroligt äkta och skön människa första dagen, så är för jävla skönt med en annan syn på allting.


Lite tragiskt kanske att man ser fram till en matte lektion på 80minuter, men jag har kul trots att jag känner mig som en idiot 90% av tiden.

Men jag hade inte förväntat mig något mirakel heller för den delen, IG sen 7:e klass så är ju en uppförsbacke när man sätter sig och helt plötsligt ligger på Matte 1 gymnasienivå.


Mina hjärnspöken har hållit sig riktigt lugna idag, så vem vet kanske är på väg upp igen också där också. Men brukar kännas så sen helt plötsligt blir det en mental djupdykning så är man tillbaka på ruta 1 igen, fortfarande sjukt svårt mentalt att avvänja sig efter förhållanden när man är "van" med att alltid ha någon där som ställer upp för en i alla lägen.


Sen jag var 21 så har jag varit i förhållande i nästan 6 år, inklusive en bruten förlovning så ibland blir det ensamt. Är så med alla saker dock när dom nästan blivit rutin, speciellt om det varit något du sett fram emot. Mitt ex´s samtal brukade alltid komma mellan 7-10 12-14 16-18 -21-23 så jag visste att det alltid fanns något att se fram emot på den dagen, sen syntes vi alltid på helger i stort sett. Så sög veckan så var helgen den motivationen jag behövde för att orka med veckodagarna.


Jobbigaste som känns just nu är att jag känner mig helt utanför världen, jag är 27 år gammal och känner mig mentalt som 20. Men jag antar att det är sånt som händer, dom flesta i min ålder är väl på rätt väg i livet medans jag personligen har 5 års studier kvar innan jag ens får lämna pojkrummet.


Att bo hemma vid 27 är en utav sakerna som framkallar dom värsta känslorna av totalt jävla nederlag.


Men men torsdagen har varit bra, antar dock att avslutningen får den att låta sämre.

ANNONS
Av A - 30 maj 2013 01:09

Vaknar vid 13:30 och orkar inte lämna sängen alls, kändes som en ytterst stabil start på dagen. 

Det härliga efter ett förhållande tagit slut och man blivit dumpad är att allting är nattsvart, dina tankar/dina känslor/din syn på allt är enbart nattsvart (kanske ska tala för mig själv här, men ni fattar) ingenting jag gör känns värt att göra. Har ingen lust att göra det heller, egentligen borde jag nog bara lägga mig ner och självdö på plats.


Innan den här relapsen var det rätt bra, jag höll mig positiv och försökte se saker på ett nytt sätt. Men sen vettefan vad som hände allting gick tillbaka till hur det var för 2 månader sen (-tårar nu) vad jag än gör så får jag inte ut henne ur min jävla skalle. Trots att jag gör så mycket jag kan för att sysselsätta min skalle och göra saker så slutar det alltid såhär, total jävla gråskala.


Jag vet att det är kört jag vet att jag gjort bort mig totalt, jag inser det och förstår det. Hjärnan however inser det bara till 25% dom andra 75% är dock en helt annan sak. Hon ska inte vara kvar i mitt huvud nu, är bara att inse att hon är död för den människan jag älskade och ville spendera min tid med dog för några månader sen. Allt jag har kvar är en annan människa som ser likadan ut, men det är bara en klon bara ett skal nu när insidan dött ut.


Gillar dock att skriva av mig, känns positivt att ha den möjligheten för att försöka få ut alla jävla saker som snurrar runt i skallen 24/7

ANNONS
Av A - 28 maj 2013 21:44

Livet just nu är fan inte speciellt roligt, stressen över att vända allt och ordna upp livet får mig att känna mig mentalt sjuk. Alla är positiva och har inget annat än lovord och fina saker att säga, jag som haft IG i matte sen 7 klass är tydligen otroligt duktig på matte? The fuck? Om jag nu var så jävla duktig hur kunde jag då misslyckas med den i 4 år?


Ibland är det skönt att höra sånt självklart, men det jobbigaste är att höra att jag tydligen har världens potential när jag själv inte kan se den. Vet inte vart i helvete livet är påväg att gå, allt jag vet är att jag vaknat upp ur en längre koma. En tid då jag sket i allt runt omkring och inte brydde mig, Livet skulle vara kul så jag gjorde det mesta av min tid. Men dagen kommer då du gjort roliga saker enbart, då du inser att livet måste vara sjukt tråkigt också ibland för att balansera upp det hela.


Så nu känner jag mig utanför/förvirrad/ensam/uttråkad, sakerna som brukade underhålla mig funkar inte. Hjärnan pumpar bara runt alla tankar om och om igen, analyserar dom hela tiden och det går inte att stänga av den heller. Rädslan av att inte veta har jag fått putta åt sidan, den är fortfarande där men jag får inte undvika den längre.


Dagar som denna vill man bara krypa ihop och dö, men det kan man inte heller.

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Maj 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Positiv framtid med Blogkeen
Följ Positiv framtid med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se